Recension: Cykler av Maja Tinnervall

Debutanten Maja Tinnervall skriver en fin skildring av ung kvinnlig frihetslängtan. Annika Wall tycker om både språk och känsla.

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 27 maj 2021.

”Cykler” börjar med att Tuss gör slut med sin pojkvän. Hon gör det på mensens första dag, eftersom pojkvännen ändå alltid lämnar Tuss ensam i hennes lägenhet med sitt blödande – han tycker inte om blod. Tuss samlar ihop pojkvännens saker, slänger dem i soporna och känner sig äntligen fri. Hon har inget jobb, hon går på fester och pratar med vänner; hon vill bli konstnär, men hittar inte rätt projekt att arbeta med. Hennes vänner drar mest runt: Någon läser litteraturvetenskap, en annan lever på ett arv, någon åker runt i kollektivtrafiken och lever på resegarantin eftersom han rapporterar att hans spårvagn ständigt är mer än 20 minuter sen.

”Cykler” är en fin coming of age-roman. Jag tycker att Maja Tinnervall fångat något som är särskilt tydligt i det där gränslandet mellan barndom och vuxenliv där Tuss befinner sig, nämligen behovet av att inte vilja låta sig definieras av andra eftersom man ännu inte hunnit definiera sig själv, där man måste ställa de existentiella frågorna vem är jag och vem ska jag bli? Det är också en ålder där man tar för sig av livet och ibland inte riktigt tänker på konsekvenserna, eller om man sårar andra människor – världen är bara här och nu. Det är en både läskig och befriande självupptagenhet som Maja Tinnervall också skildrar fint.

Tuss är privilegierad, och det vet hon om. Hon har möjlighet att lämna staden och vännerna och låna en släktings hus vid havet. Dit reser hon för att få vara ensam och få vara sig själv, ingen annan talar om för henne vem hon är eller vad hon ska göra. Särskilt relationen till hennes mamma är konfliktfylld. Mamman har önskningar om vad Tuss ska bli för sorts människa och Tuss kan inte riktigt uppfylla dem. Inte ännu, i alla fall.

”Cykler” berör på flera plan tidens gång, men berättelsen står också märkbart stilla i det vakuum Tuss befinner sig i. Samtidigt är tiden ständigt närvarande genom romanens uppbyggnad – den utspelar sig och är indelad i tre menscyklers olika delar. Tuss är påverkad av den kvinnliga kroppens hormonpåslag: Hon är kåt, hon är ledsen, hon har smärta, hon är fascinerad av blodet. Jag har sällan läst en så tydlig tidslinje över menscykeln i någon roman. Det är ett smart grepp som jag tycker att Maja Tinnervall förvaltar väl utan att det blir konstlat.

Jag tycker väldigt mycket om ”Cykler”, det är en riktigt bra debut och jag vill gärna läsa mer av Maja Tinnervall. Maja Tinnervall skriver enkel och till synes obehindrad prosa, nästan lätt tillbakalutad. Det är inga maner, inget poserande, utan snarare välkomnande. ”Cykler” påminner till viss del om en annan av mina favoritdebuter, nämligen Veronika Malmgrens ”Gracie”. Den skildrar också ung kvinnlig frihetslängtan, den är också på gränsen mellan ungdomsbok och vuxenbok. Jag får samma känslor av värme och vemod när jag läser dem, och känslor är verkligen inte att förakta när det kommer till romanläsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s