Annika Wall: Synsättet diskvalificerar alla läsare som är nyfikna på litteratur som handlar om annat än dem själva

Krönikan också publicerad i Borås Tidning 25 januari 2022.

Vilka erfarenheter behöver en kritiker ha för att kunna recensera ett verk rättvist? I Aftonbladet (25/1) lyfter skribenten Nioosha Shams ämnet efter att mottagandet av den nya Disneyfilmen ”Encanto” fick ett ”obegripligt svalt mottagande” i Sverige, som hon menar beror på brist för förståelse för den Colombianska kulturen. I krönikan ställer Nioosha Shams därför frågorna: ”Vad händer när kritikern inte har någon relation till verket? När kritikern står utanför gruppen författaren skriver till, helt enkelt inte är målgrupp?”

Som läsare och litteraturkritiker undrar jag uppriktigt vad Shams menar, och ställer därför några motfrågor: Hur ska jag veta om jag har en relation till verket innan jag läst det? Måste jag först fråga författaren om jag är rätt målgrupp innan jag får läsa ett verk? Är det bara en kritiker som har haft exakt samma erfarenhet som författaren som får läsa ett verk för att recensera det? Och: vem ska i så fall avgöra det?

Jag skriver regelbundet litteraturkritik i bland annat Borås Tidning, där jag läser både svenska och utländska författare som skriver om alla möjliga erfarenheter och ämnen. En av de senaste romanerna jag recenserade var Nadia Owusus ”Efterskalv” – en roman om en ung kvinnas erfarenheter av rotlöshet, förlust och rasism. Några andra titlar jag recenserade under 2021 var Lise Tremblays ”Djur”, om en pensionerad manlig tandläkare på Kanadas landsbygd; ”Jack” av Marilynne Robinson, om en manlig religiös luffare i 1950-talets USA; och ”Är det barnen, baby?” av Kristofer Folkhammar om hur det är att vara man, homosexuell och småbarnsförälder.

Jag är svensk, vit, medelålders, heterosexuell kvinna med snart utflugna barn och dessutom ateist. Är jag den bäst lämpade kritikern att recensera dessa vitt skilda romaner rättvist? Får jag ens läsa dem, med Nioosha Shams sätt att se på saken?

Jag är inte dum. Jag förstår visst Nioosha Shams grundfrågeställning: att varken kritiker eller författare speglar mångfalden i Sverige som den ser ut idag. Större delen av både kritikerkåren och författarkåren är rätt vit och hyfsat medelklass. Ja, vi måste bredda perspektiv, röster och erfarenheter.

Men att diskvalificera en litteraturkritikers professionella läsarbete genom att mena att en kritiker både måste ha en nära relation till verket, samt ingå i författarens målgrupp för verket för att kunna skriva relevant kritik, det är faktiskt rent nonsens. Det är dessutom ett synsätt som diskvalificerar alla de läsare som är nyfikna på litteratur som handlar om något annat än dem själva och deras egen navel, och som till slut landar i den största frågan av dem alla: varför läser vi?

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s