Recension: Efterskalv av Nadia Owusu

Efterskalv är en storartad bedrift att gestalta rotlöshet, förlust och världsomfattande rasism genom personliga erfarenheter, tycker Annika Wall.

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 12 december 2021.

”Efterskalv” är Nadia Owusu debutbok. Det är ett slags memoar, eller ett sätt att skriva sig fram till en plats som hon kan kalla ”hemma”, där utgångspunkterna är sorg, förlust och rotlöshet. Nadia Owusu föddes 1982 i Dar es Salaam, Tanzania. Hennes pappa var från Ghana och hennes mamma amerikansk medborgare med armeniskt ursprung. Mamman lämnar Nadia och hennes ett år yngre syster när de bara är några år gamla, och de växer upp med sin pappa, en tanzanisk styvmamma och en halvbror. Nadias pappa arbetar för ett FN-organ och familjen flyttar därför mellan posteringar i Tanzania, Italien, England, Etiopien och Uganda. Pappan dör när Nadia är 14 och när hon är 18 bosätter hon sig i New York.

”Efterskalv” handlar till stor del om att finna sin plats i världen. För Nadia är det inte är helt enkelt. Dels handlar det om språk. Dels handlar det om etnicitet. Nadia talar de språk i de länder hon växt upp. Men hon talar inte sina föräldrars språk: armeniska och twi. Hon har blandad etnicitet och känner sig alltid fel, aldrig på rätt plats, talar först engelska med brittisk accent, lär om till amerikansk accent, försöker och försöker passa in, men det lyckas aldrig riktigt. Hon är för ljus för att känna sig hemma bland pappans släktingar, för mörk för att passa in i Italien och England, och i USA är hon tillräckligt mörk för att vara rädd att bli skjuten av polis. På frågan ”var kommer du ifrån?”, vet hon aldrig vad hon ska svara. Och var ska hon känna sig ”hemma”?

I ”Efterskalv” gör Nadia Owusu en storartad bedrift att gestalta en världsomfattande rasism genom personliga erfarenheter. Det gungar under mina fötter när jag läser ”Efterskalv”. Nadia Owusus sätt att gestalta personliga erfarenheter av rotlöshet, förlust och rasism, och samtidigt väva in information om Ghanas historia, inbördeskriget i Etiopien, kolonialism och slavhandel med nutidens rasism i New York och i stormen Katrinas efterverkningar gör ”Efterskalv” till en enormt drabbande läsning.

Berättelsen är inte kronologisk, utan består av delar uppbyggda som en jordbävning: förskalv, förkastningar, huvudskalv, efterskalv. Det kan tyckas konstruerat, men det fungerar väldigt bra. Titeln ”Efterskalv” är också väldigt passande. Nadia Owusu berättar om händelser och processer som ger grundläggande skakningar och sprickor i generation efter generation. Hur länge kommer det att skälva under fötterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s