Recension: Det vi glömde säga av Klara Grede

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 19 januari 2019.

Klara Grede debuterar med en underhållande berättelse om Ellas tokiga försök att vinna tillbaka sin exman. Annika Wall är bara stundtals road.

Det är inget fel på själva historien som debuterande Klara Grede skrivit i “Det vi glömde säga”. Den är helt rätt i sin feelgood-genre, alla ingredienser finns med. Läraren Ella har blivit lämnad av sin man. Han har numera en ny familj och ska åka till Thailand på långresa med sin nya gravida fru och dessutom ta med sig Ellas och hans gemensamma barn. Men Ella har en plan: hon ska vinna tillbaka sin exman genom att bli den perfekta versionen av hans drömkvinna. Problemet är ju bara att Ella inte riktigt är sådan, så hur ska hon gå tillväga? Här finns också konstiga konstnärsföräldrar, en syster som är Ellas raka motsats, en gammal farmor som Ella tar hand om, och granne med farmodern bor en snygg man som visar sig vara singel. Men vad ska Ella med honom till, när det är exmannen hon vill ha?

Nej, historien är det inget fel på. ”Det vi glömde säga” är en stundtals riktigt bra skriven underhållningsroman som balanserar hyfsat bra på den slaka linan ”humor”. Men det är lätt att tippa över till ”överdrivet”. Visst gör huvudpersoner i den här genren ofta saker som läsaren tänker: ”Sådär skulle jag aldrig göra! Eventuellt.” Och det är just det där lilla ”eventuellt” som får läsaren att fortsätta läsa. Det kittlar att man själv faktisk ”eventuellt” skulle kunna göra likadant och hur ska det gå? Som att vilja vinna tillbaka sin exman genom att göra de tokiga saker som Ella faktiskt gör. Men ibland är “Det vi glömde säga” precis på fel sida gränsen “överdrivet”. Hur skruvat som helst får det faktiskt inte bli, tycker jag.

Och dessutom verkar det som att Klara Grede inte litar på att Ellas historia ska vara tillräckligt rolig och underhållande i sig själv. Så emellanåt kommer en allvetande berättare in, som vänder sig direkt till läsaren med små kommentarer av typen ”nu ska vi se vad Ella hittar på, vi trodde visst att hon skulle göra så där, men nej, det skulle hon visst inte”. Det finns säkert många läsare som uppskattar den sortens klämkäcka inslag i texten. Jag kan också göra det. Men då ska greppet genomföras med absolut kontroll och Klara Grede får faktiskt inte riktig fason på det, för kommentarerna kommer för sällan och ibland utan förvarning och på fel ställe i texten och då gör det mig bara förvirrad. Jag kommer på mig själv att bli redaktör istället för läsare, för när jag stryker de inslagen så blir ”Det vi glömde säga” vips lite bättre.

Egentligen älskar jag feelgood-genren, eftersom den alltid blandar humor, allvar, mänskliga erfarenheter och aktuella samhällsteman på ett lättsamt och tillgängligt sätt. Klara Grede gör det stundtals mycket bra. Ja, ibland skrattar jag högt, ibland får jag en gråtklump i halsen. Det är precis som det ska vara. Men som helhet är “Det vi glömde säga” lätt irriterande. Mest för att jag hela tiden tänker: det kunde ju ha blivit så bra, alla ingredienser fanns där, och så blev det bara “nästan bra”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s